Jag har nu insett att det är verkligen inte långt kvar tills jag får träffa vårat barn! Jag är såå nervös resan fram dit, och tanken att det finns en chans att mitt barn får komma hem denna gång , gör mig nervös. Hur kommer vi/jag hantera det, om det skulle bli så?! Men samtidigt tänker man på att om allt skulle repetera, usch! Detta är mycket jobbigt att fundera på när man inte har facit i handen. Det enda jag vet nu är att jag verkligen är såå tacksam för den tiden vi får med Seb i magen :) 

Det är BARA 59 dagar kvar :-) Hur lycklig som helst.