Alla inlägg under juli 2008

Av Sara Vikberg - 25 juli 2008 00:40

Det var den dagen.. Dagarna bara springer iväg. =) Vilket är postivit.

Idag hos bm gick det bara bra, fick lämna mitt efterlängtade urin prov som såg bra ut. Bm pratade nått om att dem skulle skicka iväg den på odling. Vilket inte gör mig nått. Allt kan lika gärna kollas på en gång. jag har svårt att tro att allt är som en normail grav ska vara. Tror inte att det är nått allvarligt men nått eftesom vattnet gick ( eller just det) Gick vattnet? Ingen vet med raka svar.


Foglossningarna håller på att göra mig GALEN! Idag small det i höften och vilken smärta, men det gick över.. men man har ändå ont hela tiden. Jag är ju så tjurig med så jag GÅR nästa över allt. Skylla mig själv? ja lite.:(


Seb är vaken nu när jag skriver, kvälls pojken. Han möblerear om tror jag. Försöker får mer plats känns det som. Lill hjärtat vårat <3<3 Är så tacksam att jag fått dessa två underbara pojkar<3 Oavsett vad som händer så kommer mina söner heta, Dennis Olofsson Vikberg och Seb Olofsson Vikberg <3  Älskar er 

Av Sara Vikberg - 23 juli 2008 19:43

Ny vecka att se framimot, iallafall en vecka närmare sebs dag. =) I morgon ska jag till barnmorskan kl 11. Underbar barnmorska. =)

Tänkte bara lägga in en ny vecko bild på magen.


Skriver mer i morgon när jag varit hos bm.


 

Hihi ,Sebs mormors ben kom med:)


Kramar (F) 


Av Sara Vikberg - 18 juli 2008 16:06

Är inte speciellt duktig på att ta bilder på magen, tycker själv inte att det är nått att ta kort på , men den växer väl förhoppningsvis lite till iaf. :D
Har tagit ett kort på magen i dag ( 21+2 ) , på tom mage.


 


Någonstan därinne ligger han , helt otroligt. Nu längtar jag till den 7:e , då jag får träffa Seb igen ♥♥♥♥ 

Av Sara Vikberg - 17 juli 2008 16:14

Första inlägget i denna blogg. Jag kommer att skriva massor om Graviditet och Resan till att våran son föds. Resan har varit lång, men tiden har gått fort. Tänkte skriva kort om hur våra resa har varit sedan Våran ängel Dennis lämnade oss den 24 mars 2007 i vecka 36+1 i moderkaksavlossning. 7 månader efter Dennis bortgång bestämde vi att vi ville ha ett syskon till Dennis, men inget gick som vi ville. Fick missfall på missfall , sammanlagt 3 mf och 1 ma. Nått måste ha varit helt på tok!Kontaktade läkare som snittade mig med Dennis och fick en väldigt bra start med henne. Hon pratade med Experter om detta och frågade vad man skulle göra, med tanke på vad som hände med dennis. Vi skulle kunna bli gravid igen och få äta trombyl och ta låg dos av fragmin i början och se vad som hände. Riktigt så blev jag gravid igen månaden efter samtalet, fick börja äta trombyl och ta sprutor i hopp om att vi inte skulle få fler missfall. Usch, tiden var en evighet just då. Tiden har nu gått (och det är väldigt fort) fram. Är nu gravid i vecka 21+1 när jag skriver detta inlägg. Att vi har kommit så långt är ett mirakel, vi väntar ett mirakel! har gjort 3/4 VUL i början och än så länge 4 UL.

Natten mot vecka 16+6 vaknade jag av att det var blött i sängen, fortsatte även när jag klev upp. tänkte inte så mycket på det utan klev upp gjorde mig klar för jobbet och åkte. Min älsta syster tog detta allvarligt när jag berättade vad som hade hänt och ringde till KK och lämnade ett medelande om att dem skulle ringa mig. När jag slutat jobbet ringer dem och beodrar mig fara på akuten på engång. Vilket vi gjorde såklart. En överläkare(dock inte min) kollade med UL och vi fick se lycklig bebis som sparkade och levde  om därinne. Hon ville undersöka mig också, Hon undersökte mig max i 2 minuter och konstaterar att diagnosen inte ser bra ut. Det är vatten som läcker. Det såg hon inte på UL då hon sa att det var tillräckligt med vatten då. Skickade hem mig med antibiotika. Jag var så ledsen och tänkte att min andra barn ska lämna oss! Vart sängliggandes och bara bad om att lillen skulle stanna. Skulle på UL igen några dagar senare och kolla om lillen levde och att det fanns vatten, Och absolut levde lillen och vatten fanns det gott om! VILKEN LYCKA! Vi fick även veta att vi väntar en pojke till! När jag låg där och grät kände jag att detta var en mirakel bebis och jag sa för mig själv att storebror vakar över sin lillebror. Älskade barn! 


Sen var det dags för rutin 2 veckor efter det, och fick bekräftat att vi väntar en pojke, ingen snack om saken. Vilket packet och INTE ett dugg blyg heller. ( hihi lik pappa sin?) Skämt och sido. :D


Jag skriver så mycket jag bara hinner med och ska på UL IGEN den 7 augusti  kl 10:30 sedan därefter ska jag prata med läkaren igen. Det som kommer att ske nu framöver vad jag vet , är att jag ska få träffa auroabarnmorsker till hösten som ska planer en bra förlossning för oss. Fler UL kommer nog. Var av tillväxtultraljud. Nog skrivet.


// Kramar Sara 

Tidigare månad - Senare månad
Ovido - Quiz & Flashcards