Första inlägget i denna blogg. Jag kommer att skriva massor om Graviditet och Resan till att våran son föds. Resan har varit lång, men tiden har gått fort. Tänkte skriva kort om hur våra resa har varit sedan Våran ängel Dennis lämnade oss den 24 mars 2007 i vecka 36+1 i moderkaksavlossning. 7 månader efter Dennis bortgång bestämde vi att vi ville ha ett syskon till Dennis, men inget gick som vi ville. Fick missfall på missfall , sammanlagt 3 mf och 1 ma. Nått måste ha varit helt på tok!Kontaktade läkare som snittade mig med Dennis och fick en väldigt bra start med henne. Hon pratade med Experter om detta och frågade vad man skulle göra, med tanke på vad som hände med dennis. Vi skulle kunna bli gravid igen och få äta trombyl och ta låg dos av fragmin i början och se vad som hände. Riktigt så blev jag gravid igen månaden efter samtalet, fick börja äta trombyl och ta sprutor i hopp om att vi inte skulle få fler missfall. Usch, tiden var en evighet just då. Tiden har nu gått (och det är väldigt fort) fram. Är nu gravid i vecka 21+1 när jag skriver detta inlägg. Att vi har kommit så långt är ett mirakel, vi väntar ett mirakel! har gjort 3/4 VUL i början och än så länge 4 UL.

Natten mot vecka 16+6 vaknade jag av att det var blött i sängen, fortsatte även när jag klev upp. tänkte inte så mycket på det utan klev upp gjorde mig klar för jobbet och åkte. Min älsta syster tog detta allvarligt när jag berättade vad som hade hänt och ringde till KK och lämnade ett medelande om att dem skulle ringa mig. När jag slutat jobbet ringer dem och beodrar mig fara på akuten på engång. Vilket vi gjorde såklart. En överläkare(dock inte min) kollade med UL och vi fick se lycklig bebis som sparkade och levde  om därinne. Hon ville undersöka mig också, Hon undersökte mig max i 2 minuter och konstaterar att diagnosen inte ser bra ut. Det är vatten som läcker. Det såg hon inte på UL då hon sa att det var tillräckligt med vatten då. Skickade hem mig med antibiotika. Jag var så ledsen och tänkte att min andra barn ska lämna oss! Vart sängliggandes och bara bad om att lillen skulle stanna. Skulle på UL igen några dagar senare och kolla om lillen levde och att det fanns vatten, Och absolut levde lillen och vatten fanns det gott om! VILKEN LYCKA! Vi fick även veta att vi väntar en pojke till! När jag låg där och grät kände jag att detta var en mirakel bebis och jag sa för mig själv att storebror vakar över sin lillebror. Älskade barn! 

Sen var det dags för rutin 2 veckor efter det, och fick bekräftat att vi väntar en pojke, ingen snack om saken. Vilket packet och INTE ett dugg blyg heller. ( hihi lik pappa sin?) Skämt och sido. :D

Jag skriver så mycket jag bara hinner med och ska på UL IGEN den 7 augusti  kl 10:30 sedan därefter ska jag prata med läkaren igen. Det som kommer att ske nu framöver vad jag vet , är att jag ska få träffa auroabarnmorsker till hösten som ska planer en bra förlossning för oss. Fler UL kommer nog. Var av tillväxtultraljud. Nog skrivet.

// Kramar Sara 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

idag fick vi se att blogg.se hade gjort om sig. Är SÅ Suger på att gå över hit igen. Blogg.se krånglar en del!   Jag får se hur jag gör :) ...

Jag saknar denna blogg något! :)  

http://ourson.blogg.se/  

Nu har jag skaffat en ny blogg.. Kommer inom snar farmtid börja skriva i den..     Länk:    http://Ourson.blogg.se     Välkommen in!! ...

Måndag börjar med att jag insåg ganska snabbt att jag fick sovmorgon=) Zandra ringde vid halv tio och frågade om hon kunde komma förbi, SJÄLVKLART! gud vilken underbart fin magen hon har=) Tog självklart bild på den=) Därinne ligger världens sötnos t...