Vissa frågor får man aldrig något svar på för att det finns inte men jag kan tänka mig att Gud inte ville missta sin finaste ängel och det var därför inte Dennis fick vara bland oss idag<3<3

Sitter nu och gråter av förtvivlan och ett brustet hjärta. Saknaden.. Sorgen.. Kärleken..Ja allt! vårat hjärta fyller 2 år i morgon. 2 år sedan han föddes och 2 år sedan han lämnade oss. Fy vad livet är orättvist. Varför just vi? varför just HAN?

klarar inte av att skriva mer..

För att kort sammanfatta denna operation från början till nu, så ska jag därför skriva om den.. skoj va?

tisdag -  Då vaknade vi 05:30. Var inte trött, konstigt va!? nej.. gjorde oss i ordningen sen var det att bara åka till sjukhuset, fick skjuts av svärfar. Jag och Stefan kommer till avdelningen och får börja med att sätta oss i dagrummet ( antagligen passbyte) kl var 07:00. Efter en stund kom en tjej in och visade oss rummet, som jag fick dela med en annan tjej som skulle operera bort halsmandlarna. Hon var lika gammal som min ungefär. Hon var jobbig, satt mesta delen och klagade på allt. När läkaren kom in till henne och sa att hon skulle in på operation på eftermiddagen vid lunch, så skrek hon åt läkaren: vad är detta för skit ställe!? men hallå?? Ajaj det finns puckon också.

Jag som satt på andra sidan skynket tänkte att nu kommer jag inte opereras förrens på eftermiddagen jag med. Men då kom min sköterska in och sa att jag skulle få opereras kl 09 ungefär. Vad skönt, tänkte jag. Klockan var väl runt 08.00 nu. jag satt på mig mina FULA sjukhuskläder men valde att inte ta på strumporna förrens sista sekunden, Hahah. Hann inte så långt så kommer sköterskan in och säger: Nu ska du ner!

 WHAT!? Vad är det du säger?? Då står jag där, halvt påklädd/naken och gapar. Dem satte nål där droppen skulle sitta och det var inte heller det lättaste. blodet sprutade ner sängen och sköterskan vart så nervös att hon var tvungen att gå så någon annan fick komma in och ta över. Det gick ju bra, men var ju tvungen att byta sängkläder med innan vi skulle ner... Sen var det fullfart. Sofie hade kommit med vid denna tid, så stefan och sofie gick med ner. Jag åkte i sängen.. Konstig känsla..

Väl nere, innan slussarna så fick dem säga hejdå. Dem rullade in mig på op, där jag fick träffa narkosläkaren.. fick hoppa över till en annan obekväm liten säng med en sackosäck som kudde kändes det som.

Det var yrsigt där inne, fick inge gepp om nått.

Narkosläkaren sa att nu skulle jag känna mig varm och trött. och WHOHO.. nog blev jag trött. Låg där och blundade och tittade vart annat.. sen kommer jag ihåg att han skäller på sköterskan att hon måste trycka på rätt, annars blir det fel dos, eller nått sånt ( kan vara fantasi med) Sen var jag helt borta.

Det var en stor skillnad att bli sövd nu och med Dennis, Med dennis kämpade jag verkligen så det vart som ett tvång sömn in i det sista, men denna gång kommer jag inte ens ihåg att jag liksom försvann.

Vaknade upp på UVA (uppvakningsavdelningen) men kan inte påstå att jag kände mig så vaken.. Haha.. somnade om gång på gång. Har nått minne av att kirurgerna kom och pratade men jag vet inte vad han sa..

Sen vid 15:30 så åkte jag upp på avdelningen, där stefan väntade på mig.

Dess och Stefan avlöste varandra och Dess satt med mig i 3 timmar, trots att jag sov. TACK GUMMAN! Det var guldvärt. Jag hade tydligen i mellan åt pratat med henne, men inge minne av det.

torsdagen åkte jag hem, då började den värsta svullnade komma och VÄRK OCH ÅTER VÄRK.. FYFYFYFYFYFYFYFYFYFY!!

Dem första 4 dagarna mådde jag verkligen psykiskt dåligt. Jag kommer inte att göra en hakoperation. jag har bestämt mig att det räcker som det är. man lär sig av sina erfarenheter. Mådde så dåligt för att jag hade såå ont och kunde inte kliva upp ur sängen eller ta upp Seb.

nu har det gått 1 vecka sedan opertionen och jag är TILLBAKA. Jag bär Seb fram och tillbaka, byter blöja fast det inte behövs, pussar på han fast jag inte har nån känsel.

har även städat idag =)

Idag har jag varit i fullgång:) Har diskat och plockat undan massor. Tycker jag själv är jätte duktig:) Seb ligger just nu under gymmet och leker, naken :P

 Skönt och vädra lillrumpan. Han ligger snarare som en ostbåge på sidan och har händer, ja gissa vart? Munnen.. :P 

Nu ska jag ta och fortsätta med mitt och skriver såklart mer ikväll :) 

spännande? Imorgon kommer en bild.. 

Just nu sitter jag i soffan med laptopen i knä och försöker ser på beck=)

 var ner till R förut och skulle kolla på en byrå, och det fick vi =) inte nog med det, fick jag JÄTTE snygga tröjor av henne:) Så jävla tacksam *ursäkta ordspråket* =) 

Nu ska jag lägga mig, är trött och en ny dag väntar i morgon.

FÖRSTÅ att jag börja få detta att gå runt nu, jag börjar få tillbaka livet. 

Hejsan alla :) Måste bara skriva att idag mår jag bra. Har inte alls lika ont och är mindre svullen. Det finns hopp trots allt. =)

 Känner mig som en människa igen, jag har t.o.m skrattat idag men det kändes ju i munnen men vad gör det!? :D

Seb har varit en glad en shit idag han med, så bättre än så här kan det nog inte bli förtillfälligt. Efter allt, Sebs magsjuk och min operation. =)

Nu är jag hemma hos svärföräldrarna, så jag får skriva mer när jag kommer hem igen om jag har nått att skriva :)

Kramar =D

Jag tar kort varje dag och idag ser man att det har blivit mindre men det känns inte så iaf.. Känner mig så ful och deprimerad..

Seb har varit extremt jobbig inatt, han har vaknat flera gånger och skrikit.. undra vad det är med honom.. Lillvännen=) 

Jag måste gå och plocka bort mitt gummiband som sitter nere bland stygnen.. Aj det lär göra ont.,

byebye

tack för kommentarena:) Mia, jag hoppas verkligen det :) haha.

Idag vaknade jag och märkte att svullnaden som jag hade under hakan i går har nästa försvunnit, men jag är som sagt fortfarande svullen. Jag är mycket piggare nu men vill helst av allt att svullnaden försvinner över en natt, men det kommer inte hända. Om 1 ½ vecka ska dem plocka bort stygnen i munnen. :/ Att det läker så fort..?! 

Jag kommer inte lägga in bilder varje dag utan varje vecka istället. Så på tisdag har det gått 1 vecka sedan operationen. 

Seb sitter just nu gåstolen och vill nog inte sitta där nå mer, så stefan fick hämta han. 

Och en sak till jag har märkt är att jag pratar mycket bättre. =)

Känseln i underläppen är fortfarande borta, lite obehagligt. 

Nu ska jag ta och friskna på mig lite och sedan bli en normal människa igen. Men det kommer ta några veckor.. det får vi leva med=)